Läkarna gör väl inte allt för att rädda mig om jag är anmäld donator? +
Jo – alltid. Donationsfrågan aktualiseras först när döden har inträtt eller är nära förestående, och den hanteras av ett separat team än det som vårdar dig. Din anmälan påverkar aldrig vilken vård du får. Det är en av de vanligaste missförstånden – och en av de viktigaste att sprida rätt information om.
Jag är för gammal eller för sjuk för att donera. +
Det avgör inte du – utan läkarna i varje enskilt fall. Det finns ingen övre åldersgräns, och många med sjukdomar i historiken kan ändå donera vissa organ eller vävnader. Anmäl din vilja, så bedömer vården vad som är möjligt den dagen.
Min religion kanske säger nej? +
De flesta större religioner och trossamfund i Sverige – kristendom, islam, judendom, hinduism och buddhism – ser organdonation som en god handling eller tillåter den. Tvekar du: prata med din församling eller din imam, präst eller rabbin. Många som gjort det har blivit positivt överraskade.
Jag orkar inte tänka på min egen död. +
Helt mänskligt – de flesta känner så, och det är just därför många skjuter upp det. Men här är det fina: beslutet tar en minut, och sedan är det gjort. Istället för att dina anhöriga en svår dag måste gissa vad du hade velat, vet de. Du skonar dem en tung fråga.
Det räcker väl att mina anhöriga vet vad jag vill? +
Samtalet är ovärderligt – men anmälan gör din viljeförklaring officiell och synlig för vården, även om dina anhöriga inte är nåbara eller står i chock. Starkast är kombinationen: anmälan + samtal. Därför är steg tre på den här sidan lika viktig som steg ett.
Kan mina anhöriga få reda på mitt beslut automatiskt? +
Inte i tid – och det är bra att veta varför. Tjänster för testamentsförvaring kan visst bevaka dödsfall via Skatteverkets register SPAR. Men en sådan bevakning slår till först efter att dödsfallet registrerats, dagar eller veckor senare – och då är donationen redan avgjord: organ måste avgöras inom några timmar, och då frågar vården alltid de anhöriga direkt. Därför bygger kampanjen på det som hinner fram i tid:
anmäl dig, berätta för dina nära – och skriv under ett
donationsbrev som förvaras tillsammans med testamentet.
Vad händer om jag aldrig anmälar mig alls? +
Har du varken anmält ett nej eller berättat din vilja tolkas det i regel som att du sagt ja till donation. Men i praktiken frågar vården alltid de anhöriga – och ett tveksamt svar från familjen kan stoppa en donation som du faktiskt ville. Ett registrerat ja och ett kort samtal tar bort all tvekan.
Vad händer med kroppen? Jag vill ju ha en öppen kista. +
Donation utförs med samma vård och respekt som all operation. Det syns inte efteråt, och det påverkar inte möjligheten till öppen kista eller det sista farvället. Kroppen förs tillbaka till familjen för begravning som vanligt.